Bild 1, Ida och hennes kompis J som var med på Wallanderinspelningen
Bild 2, Sprängning av en bil i sista scenen, där jag var statistbilist
Bild 3, Poliserna som snabbt skulle köra förbi mig i den trånga gränden
Hej och god natt alla ! (tröttast vinner - jag vann)
Så kom tisdagen då jag skulle vara iväg på inspelning hela dagen.
Statist till Wallanders nya film Läckan. Kommer på DVD i november och visas på tv nästa år.
För att gå lite tillbaka så har jag varit inne och skickat mina uppgifter till dom som håller i statisterna till Wallanderfilmerna. Och förvånad och glad blev jag när det kom ett mail att jag var uttagen till dagens inspelning.
Vi gick upp runt 04.45. Då efter 4 timmars sömn. Klara och körde 05.50.
Det var Ida hennes kompis J och jag.
Inte mkt bilar på väg till Ystad, Ystadborna var på väg från sitt hem och utåt. Väl nere i Ystad i god tid, hittade jag inte trots kartor. Nja jag läste ju inte kartan som jag skulle ( jag hade nog med att köra bilen som en j-a dåre) citat från Rallybrudarna.
Efter en förfrågan så kom vi rätt.
Klädda som till en skånsk vinter/vår dag. Vinterjacka (ja min nya vinterjacka befinner sig i Stockholm, glömde den där för nga veckor sedan) jeans och då inte vinterskor ...men vantar.
Kommer till samlingsplattsen, nysnön hade lagt sig tunnt och började nu ösa på i takt med att vinden ökade i styrka.
Vi frös som fullkomliga idioter hela högen ca 75-100 personer. Isvinden gick in i skelettet och kylde ner. Vi var på plats 07.00 som dom sa och 40 minuter senare sa dom att kl:10 kan ni få gå in på Max och värma er.
DÅ var jag tvååå cm i vilja från att lämna stället med omedelbar verkan. Snön blåste sig fast och satte sig som en vit rand hela vägen på jeansen. Två kappuchonger kunde inte få cellerna tillräckligt varma för att kunna tänka normalt.
Jag stannade och tjejerna oxo. Klockan 09 var vi alla stela som pinnar. Då fick vi gå in på banken som öppnat, för att värma oss. Ida hann precis doppa rumpan på golvet för att i nästa sekund höra att vi inte skulle vara kvar där.
Vi blev förflyttade till ett domstolsrum i gamla Rådhuset. Gott om stolar och VÄRME.
När vi kom 07 började filmteamet rigga upp tält och kameror o detta var inte klart ännu.
Efter ett atg kom en kille in och ville ha 10 personer ca. Vi började titta ut på vad dom skulle göra.
Det var omtagningar i massor.
Senare kom samma kille in och delade av halva salen för att ett större antal statister skulle göra ett jobb. delningen blev strax innan där vi satt - otur.
Åter igen tittade vi ut vad dom gjorde - o hur dom hoppade och frös.
Klockan blev 12 och det var lunch i en timme. Vi fick rabattkuponger på Max hamburgare...så vi masade oss dit.
Kön var så lång att när jag ätit halva måltiden så var det två minuter tills vi skulle ses igen.
Tur jag inte var så hungrig.
Kl: 13...NU, var det vår tur att göra lite. Vi var 20 personer som skulle från en gränd komma ut och gå mot en exploderande bil som sedan började att brinna.
Återigen blev vi iskalla, men vi fick vara med i alla fall. Ida, J och jag gick först, så vi kommer nog att synas...om det inte klipps bort.
Efter 2,40 h ute var vi lyckliga att få komma in igen. Dom sa 5 minuters rast...som blev 1,5 h.
Dom frågade efter 5 bilar till sista scenen. J tyckte jag skulle räcka upp så slapp jag kylan. Så det gjorde jag och kom med i bilinspelningen och åter igen en sprängd bil.
Ca:18 tillkallades alla statister och vi skulle få en specialdesignad Wallandersak som tack för att vi kom i 11 timmar och frös. Det var en...pappersplastväska som max håller tre böcker...!
jaja vi visste förutsättningarna när vi gav oss in i spelet så vi tackade för oss och satte oss mycket nöjda i bilen för antalet mil hem till Malmö.
När vi lämnat J, var det raka vägen hem. Packa ur bilen och få serverad färdig korv och potatisgryta. Tack darling.
Dagen var intressant och givande över hur det går till att spela in film.
Jag hade mycket roligt med dom båda tonårstöserna som skötte sig exemplariskt.
Nu är det tack och god natt. Pontus har fått feber nu i kväll så vi får se hur morgondagen ser ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar